Inte alls i stil med Hannibal Lecter
Fick skjuts hem från BJ på cykel av en granne som är bekant till Linda inatt. Dock ringer David på vägen hem och freakar lite när han hör att jag tar sällskap genom halva Uppsala, tre på morgonen, med en man jag inte känner - och då blir jag också lite fundersam, så när jag lägger på och han frågar om det var en orolig pojkvän som ringde drar jag till med en vit lögn och svarar ja. (Som om det skulle hindra honom om han faktiskt hade onda avsikter med vår lilla cykelfärd...) Till saken hör att det här är en helsnäll kille, som jag träffat en gång tidigare - när han hämtade mig och Linda på IKEA eftersom vi handlat så mycket att bussen inte längre var ett alternativ. Till saken hör också att han är trevlig och intelligent. Typiskt mig att bränna mina broar. I det här fallet bryr jag mig inte men det är bara så typiskt mig.